Oinspirerad.

Var på brukshundklubben idag, planen var plogad, men fläckvis med is, så lite nervöst att voffsan skulle halka och slå sig eller fläka sig. Hon har själv ingen självbevarelsedrift när det gäller sånt. Men det gick bra ändå, på halkfronten.
Hon var helt galen, sprattel i benen och pip i näsan, hon skuttade och skrek och hade jättekul.
Själv kände jag mig både okoncentrerad och oinspirerad, kändes mer som att jag tränade bara för att, än för att jag hade lust.

Tråkigt att jag ska vara sån när hunden är så glad och engagerad. Men vi körde iaf lite enklare stillsamma saker som hon kan, vändningar och positioner, ställande och läggande, fjärrdirigering. Fjärren var det enda som såg bra ut och var tyst, det andra var alldeles för flängigt och stressigt, hon tappade positioner flera gånger för att alla rörelser var så överdrivna... 90graders vinklar blev nästan 180 för att hon satsade så kraftigt, om jag sa "duktig" gick hon till angrepp och försökte krypa ner i fickan och sno godis. Jag är lite stressad eftersom jag har en massa jobb att göra, så det var nog mest därför jag kände mig så okoncentrerad. Förhoppningsvis blir det bättre när jag inte har miljoner måsten.

Vi höll nog på 20 minuter, sen ledsnade jag totalt eftersom det inte gick att göra så mycket med tanke på isen heller. Vi gick en promenad i skogen istället, och hon var som en tornado som drog fram, hon tom knäckte ett litet träd som vägrade flytta på sig. Det bekymrade inte henne, hon stormade vidare. Gjorde ungefär 30 lyckade inkallningar, jättesnyggt, hon tvärvände i språnget och jag var nästan tvungen att kliva åt sidan när hon kom för att inte bli fälld som ett litet klent träd. Så efter ett tag tröttnade jag på det också. Duktig och lydig är hon ju, men ganska överväldigande ibland. Tänk att ha sån där livsglädje. När vi kom hem passade jag på att fortsätta med apporteringsträningen hemma och inne när hon var lite trött efter dagens härjande. Hon var tyst som vanligt när vi är inne. Några svaga tugg när vi gjorde ingångar med apport i munnen. Jag var för oengagerad för att orka bråka om det, det blev knappt märken, och inga ljud. Så nu ligger apporten på hyllan, och hunden snarkar vid fötterna.

Den lille verkar må ganska bra efter omständigheterna. Han har väldigt svårt att gå, vill inte sätta ner foten alls. Men han ser inte ut att ha ont, så jag har inte gett honom smärtstillande idag. Imorgon ska bandaget bort.