Latmansträning

Jag har äntligen tagit till mig visdomsordet "skynda långsamt". Alla säger det. I synnerhet i samband med apportering. Men är man tävlingssugen så tror man att apporteringen går att få snygg i en handvändning. Nu har jag tagit mig samman. Min plan är att i några dagar nu göra det omöjligt att misslyckas, enligt alla konstens regler, och enligt alla råd och tips.

Idag har vi gjort enklast möjliga träning. Hon har fått sitta, jag har gett henne apporten och låtit henne sitta med den en stund, både i fotposition, och att jag lämnar henne. Detta upprepas flera gånger per dag, med kanske tre övningar åt gången. Inga problem, inget tugg och inget ljud. Lugnt och sansat beröm, och lite ost som belöning. Nästa steg blir att lägga apporten framför fötterna på henne och hon får ta upp den själv. Redan här kan det komma oljud och tugg, men eftersom vi skyndar långsamt nu, så har vi inte kommit dit än. Få se imorrn om vi känner oss mogna för ett försök.