Hundträningslucka i minnet

Oj, det går inte att minnas exakt vad som blivit gjort sen sist jag skrev. En hel del (förhoppningsvis) Inget revolutionerande dock. Har fortsatt att nöta med apporteringen, är dödligt less själv, men det verkar iaf fungera om hon inte får springa och ta den. Kanske. Hundrackan har dock förstått sambandet mellan skall och apportering, dvs, hon skäller, och direkt efter tvärnitar hon och kommer tillbaka, jag säger apport igen, hon är tyst, och hämtar apporten utan att tveka... ibland undrar jag om hon är alldeles för smart, i kombination med damp och myror i benen. Jag är ledig fram till 9e januari nu, så förhoppningsvis tar jag mig i kragen och fortsätter. Eventuellt är det en omväg att träna på detta sätt, det verkar ju ta sån tid... Rent tävlingsmässigt kanske det är bättre om hon skäller och hämtar apporten, än om hon skäller, tvärvänder, dubbelkommando och tyst... suck, vilka bekymmer.

Idag har vi iallafall haft riktigt skoj, firade nyår hos föräldrarna på landet, med anledning av Harrys skotträdsla. Vi tog två kortare skidturer, kara fick springa lös bredvid, tungsprunget borde det varit eftersom hon sjönk till knäna varje skutt hon tog. Men det hindrade inte henne från att flänga omkring i hyfsat hög fart. Det fanns inget skidspår så jag gjorde mitt egna, och åkte tillbaka i samma. Dessvärre tyckte kara att det var bekvämare att springa i mitt spår, så inte vart det nåt snyggt eftersom hon sprang fram och tillbaka säkert tio gånger, där jag åkte två. Men skoj var det, och vi lät bli att jaga rådjuren som vägrade hålla sig undan. Själv tyckte jag inte att det var så svårt att låta bli, men kara var ruskigt sugen.

Sexton dagar kvar till vår lydnadskurs börjar!