Lägrespår igen

Tävlade lägrespår igår. Det började bra och fortsatte bra. Hon spårade fint och hittade sex pinnar. Sen fortsatte hon med något annat. Vi hittade inte de två sista pinnarna, och därmed var tävlingen över för våran del.

Harry har blivit sjuk, ingen aning om vad felet är. Gick till bagarmossen, och de hittade inte heller felet, förutom att han har en infektion i kroppen. Han fick recept på antibiotikakur, och även en injektion. Om det inte blir bättre går vi tillbaka.

Frispår

Var ute i velam med en god vän för att träna frispår. Vi började med en promenad i skogen, med fikapaus på en bergshäll.
Spåret var ungefär fem minuter gammalt, 350m långt, och hon fick se mottagaren gå ut. Hon satt snällt och tyst och väntade. Jag tog av halsbandet och gav varsågod. Hon stack iväg som en kanonkula, och sprang fel det första hon gjorde. Jag väntade och lät henne lösa det själv. Hon vände direkt, och sprang rätt. Hon fick gottis när hon kom fram, och sen gick de tillbaka med koppel. Då fick hon gottis av mig med. Karan är duktig!

grubbel

Jag har funderat ett tag på varför spåret gick som det gick i lördags. Jag har två teorier. Nr 1 är att hon inte ville markera spårpinnarna, hon bara stannade, och sen lät jag henne spåra vidare istället för att tjafsa om det.
Men jag tror att det var dumt, för när hon ligger en stund så fokuserar hon tillbaka, och hinner fundera var spåret egentligen gick. Hon hinner också hämta andan och varva ner OCH ladda om batteriet.
Dumt att jag inte tänkte på det.
Nr 2 är den trista och löjliga ursäkten rådjur. Jag har inte trott att hon bryr sig så mycket om dem, men jag tror tyvärr att hon kanske gör det så pass att hon kan bli distraherad i sitt spår.

Igår var vi i velam och rekade mitt gamla elitspår, och jag försökte göra om det till ett lägrespår. Jag la ut det efter jobbet, sen åkte vi till nacka bk och tränade platsliggning och budföring med skott. Det gick alldeles utmärkt. Kara fick spåra efter ca två timmar, det var ganska torrt, bitvis lite fuktigare, och där gick det mycket bättre.
Men efter en tredjedel av sträckan började hon lyfta nosen och stod och vädrade i luften, jag tror hon sniffade efter vilt. Hon verkade helt ovillig att ta upp spåret, och jag stod och funderade en bra stund på hur jag skulle göra, medans hon stod och vindade.

Jag bestämde mig för att inte låta henne göra så, och eftersom jag visste exakt var spåret gick så talade jag strängt om för henne vad jag tyckte. Ett tag såg det ut som om hon tänkte vägra förstå, och det kändes inte bra att bli arg i spåret. Men som tur var så tog hon upp spåret igen, och vid nästa pinne berömde jag jättemycket. Sen tog hon resten av spåret. Då vi kom tillbaka till bilen var det ett rådjur som skuttade bara kanske 20 m ifrån oss. Kara stirrade och var lite svår att få kontakt med. Jag bestämde mig för att det var en bra störningsträning, så vi tränade lydnad på lilla gräsplätten. Rådjuret stod kvar i skogskanten bara trettio meter ifrån oss. Eftersom kara var så störd av det så nöjde jag mig med att hon följde vid sidan, och berömde när hon tittade upp på mig. Vid några tillfällen fick jag ingen kontakt, och vi blev osams rejält några gånger då hon var på väg till rådjuret. Efter några minuter tröttnade jag på denna trista träning och försökte jaga bort rådjuret genom att gå mot det och skrika och vifta med armarna. Den sket totalt i det och skuttade omkring lite på samma avstånd, men sen stod det kvar och stirrade på oss. Mycket märkligt, vi var ju där nästan en halvtimme. Tillslut fick jag iaf stopp på karan och vi kunde göra lite fritt följ, hon tittade då och då bort mot rådjuret, men följde iaf med mig.
Ikväll ska vi ut till samma ställe, jag ska nog lägga ett kort och enkelt spår, med gottis och lek. Sen ska vi promenera runt där vi märkt av vilt, och så ska jag diskutera rådjur, utanför spåret liksom.

LägreSpårtävling.

Snyft. Det blev ingen uppflyttning. Vi tog oss inte ens runt spåret. Hon fick tio på spårupptaget, sen vimsade hon lite men hittade två pinnar, sen var spåret bara borta. Gnöö hööööl.

spår och lydnad

Spår i velam. Det var underbart väder, strålande solsken, varmt och torrt i backen. Jag la ett spår på ca 800 m, med både snusdosor och spårpinnar. På en del ställen la jag både och. Vid två pinnar la jag köttbullar också.

Spåret gick helt svinbra, hon var supermotiverad, men försökte inte dra på i nån hög fart som vanligt. Antingen var det värmen som dämpade henne något (troligtvis), eller så har hon börjat fatta att det lönar sig att ta det lite lugnt.
Hur som helst var hon jätteduktig, inget slarv, hon följde noggrannt, och stannade vid pinnarna. Jag väntade ut henne tills hon la sig ner, vid snusdosorna la hon sig direkt och självmant.
Det känns hur bra som helst inför imorgon! Efter det åkte vi till nacka bk och körde igenom alla momenten till lägre. Det mesta kändes som solklara tior. Vi gjorde allt bara en gång, förutom apporteringen som var ngt litet tugg på. Hon var iaf tyst, och kom genast tillbaka med apporten. Vid något tillfälle slarvade hon lite när hon plockade upp den, och sen kom det ett tugg, och så travade hon in med den. Vi gjorde om ca fyra gånger, och bortsett från slarvgången så blev det nog åttor. (pga det lilla tugget).
Hoppet gick exakt som vanligt. Snyggt hopp ut, fint sitt på andra sidan, och sen skall på återhoppet. Jag berömde henne, men hon fick inget gottis. Gjorde om och hon var tyst. Försökte hålla mig lugn men berömde mycket och gav gottis. Hoppas hon är tyst imorrn. Annars är det väl en sjua på hoppet.
Överlag tycker jag det ser jäkligt bra ut, ingenting är katastrofdåligt iaf. Hoppas den där sinnesstämningen infinner sig i morgon, och vädret samarbetar... snälla gud....

Hundmamma?

Idag var midjemåttet 57 cm. Jag mätte iofs efter maten, ska tänka på att göra det varje gång framöver. Härom dagen vägde hon trettio kg ganska precis, så jag ska gå och väga igen om några dagar.

Jag är skitnervös över vår spårtävling på söndag. Det ska tydligen bli fint väder, en bra början iaf. Imorgon ska vi ge oss ut och spåra, i velam troligtvis, och försöka oss på lite lydnadsträning efteråt.

Spår i Velamsund

Jag försökte gå mitt gamla elitspår, men gick lite fel, det blev ändå ungefär 900m. Det fick ligga ungefär 40 min. Kara var duktig med spåret, men slarvade med markeringarna på några pinnar. Hon var alldeles varm och flåsig, hade inget vatten med ut, men ska prova att ha det nästa gång.

Efter det åkte vi till nacka bk och tränade lydnad, bara ca 2o min. Krypet gick bra. Hon apporterade en vittringspinne utan att tugga. Hopp sitt hopp var sådär, hon satte sig för nära hindret, men lyckades hoppa utan att slå i. men dessvärre några skall på tillbakahoppet. Menmen, tänker inte bråka om det så här nära tävlingen. Det ger nog några poäng ändå.

Fritt följ såg fint ut, första högerhalten sned, men sen blev det bra flera gånger. Vi gjorde stegförflyttningarna också, det såg mycket bra ut. Några pip då och då under hela träningspasset blev det också, så risken är väl att hon tjuter sig igenom hela tävlingen sen. Hoppas det är varmt.

spår på värmdö

La spår på samma ställe som förra gången ungefär, idag var det lika mycket rådjur och tillhörande bajs, men kara var mest intresserad av sitt spår ändå. Phew. Måste ha vart nåt tillfälligt sist då. Hoppas det inte blir något tillfälligt på vår tävlingsdag bara.

Spåret blev ungefär sexhundra meter, sex pinnar varav sista lång. Som vanligt vill hon inte riktigt markera förrän man säger nåt, men hon stannar iaf o tittar på pinnen, vilket är huvudsaken eftersom jag fattar att det är nåt där då. Hon får inte nåt godis eller spåra vidare förrän hon lagt sig ner, så snart borde det väl fastna.

Sen tränade vi lydnad, rutan var jätteklafsig, och svår att gå in i tydligen. I övrigt var hon som vanligt, trevlig och pigg. Vi höll inte på så länge, och sen åkte vi hem. Nu sover hon under köksbordet.

Ledig vecka på landet.

Vi åkte ut på tisdagskvällen, hundarna fick härja lite på tomten bara, sov tidigt.

Onsdag morgon: Vi var ute på långpromenad i skogen, och passade på att stanna och träna "stationsbeteende". Det gick givetvis utmärkt eftersom det var stillsamt där. Kara var lugn och tyst och låg still.

Det tog ungefär två timmar, så både hundarna och jag var lite trötta när vi kom tillbaka. Vi vilade lite, sen la jag ut ett spår till kara som fick ligga en timme. Hon tog upp det fint och markerade alla pinnar utom sista. Jag provade att släppa linan bara för att se vad hon skulle göra. Men då vet jag att jag inte ska göra så nåt mer=)

Sen var vi på nynäshamnsbrukshundklubb. Vi tränade rutan ett tag, gick framåt. Hade snusdosa som target, men tog jag bort den vimsade hon runt lite.

Vi körde igenom hela lydnadstvåan utan problem, och tränade lite fjärr, det går framåt.

Sen var det platsliggning med skott, kara låg stabilt trots att det var lekande hundar omkring, och schäfern som låg bredvid satte sig upp två gånger.

Budföring med främmande farbror som mottagare gick också bra. Snabb som satan, inte en min vid skottet, och satte sig snyggt och prydligt bredvid farbrorn, och väntade tills han skickade tillbaks henne.

Torsdag.
Långpromenad med båda hundarna på morgonen. Orkade inte så mycket den här dagen, vi tränade lite lydnad på eftermiddagen, gjorde en ruta och la in snusdosan, och sen tog jag bort den, det fungerade fint ändå. Började med lite kortare avstånd och utökade till fullt på några skick. Nöjd med detta!

Fredag

Långpromenad på morgonen. Sen direkt ut och la två spår, ett på fem hundra meter med fyra snusdosor, och ett på kanske 100m med tre snusdosor. Kara var noggrann och tempot var något lägre än det brukar vara. Hon markerade alla dosor fint, även de som var lite klurigt utplacerade. Inget problem med grisbajs, rådjursbajs och nån annan sorts bajs heller.

Sen blev vi bjudna på mat och efter det åkte vi hem. Hundarna är helt slut, jag med.

Skott-träning

Vi var på Nacka BK, planerna var snöfria men blöta och klafsiga med stora pölar. Vi gjorde två lyckade platsliggningar på ca 5 minuter vardera, med skott. Kara låg stabilt, och jag är mycket nöjd.

Budföring med skott med främmande man som mottagare, en klockren tia.

Hon verkar inte alls bry sig att det är blött och kleggigt, krypet gick bra, gick korta sträckor och klickade. Hon håller positionen ngt bättre, men det är inte riktigt bra. Tror att det ger poäng ändå som det ser ut nu.

Fjärren plockade jag ut ett skifte i taget och började nära och flyttade bakåt. Stå från ligg börjar fungera även på avstånd. Ligg från stå är hyfsat, men stå från sitt ser bedrövligt ut. Det blir ett kraftigt kliv framåt. Ska träna det inne lite i lugn miljö för att befästa rörelsen. Ju längre ifrån jag är desto större skutt. Inte blir det bättre av att hon är lite uppe i varv. Men jag känner mig optimistisk, det blir ju bättre.

Gjorde inkallning som var fin, ingen tvekan. Jag gjorde ett med ställande (externbelöning, korvbit) som var riktigt snyggt också. Sen fick jag göra två inkallningar till för att ta bort tvekan som dök upp direkt.

Det var ganska mycket hundar och livat, hon verkar ta det bättre, men när vi fikade efteråt höll hon på och vaktade och tramsade sig. men huvudsaken att hon inte bryr sig när vi är på plan.

Jag är väldigt nöjd att skotten gick så bra, på onsdag ska vi på skott-träning på nynäshamns bk.

Spår och lydnadsträning

Vi åkte till velamsund och spårade. Jag la ett ca 800m långt spår i skogen, väldigt bergigt och brant var det, snön låg fläckvis, och jag fick ut en hel del spår på barmark. Jag la fyra träpinnar och tre dosor med korv. Kara var mycket mer noga än igår, tror faktiskt det var rådjuren igår som var boven i dramat även om det tar emot att erkänna. Idag var det varken rådjur eller rådjursbajs i spåret och det gick jättebra. Nåt annat kan jag inte komma på.

Jag körde med ganska kort lina, hon ville inte riktigt markera apporterna, hon stannar vid dem och nosar, och när jag säger "hallådär, va skulle du göra?" så markerar hon dem fint. Hon är väldigt pricksäker nu, de hamnar alltid prydligt mellan framtassarna. Det var så skönt att känna att vi var goda vänner, och att det gick så smidigt. Ända gången det var lite jobbigt var när det var ett jättebrant stup med feta sprickor i berget som man var tvungen att kliva över. Då sprang kara i 190, medans jag försökte vara försiktig. Som tur var hade jag lagt en apport nedanför berget så hon låg ju där snällt och väntade tills jag klättrat ner. Hon hade som vanligt superbrått hela spåret igenom, och jag hade kort lina och bromsade. Till sista pinnen då hon var tvungen att korsa en större "trafikerad" stig så testade jag hur hon skulle göra om jag bara släppte, och hon grejade det. Hon korsade stigen fint, men på andra sidan gick hon lite bredvid spåret, det var ganska öppet där, så jag antar att vittringen var ganska utspridd. Men hon cirklade runt apporten tills hon hittade den, och markerade fint. Man behöver alltså inte oroa sig så mycket så länge hon har spåret i huvudet.

Efter spåret åkte vi till Nacka BK och tränade lydnad. Rutan gick jättebra. Hade glömt musmattan, men la in snusdosa som target, och första gången la hon sig prydligt, men sen då jag var med lite och ropade stå så ställde hon sig vid dosan. Jag lät rutan stå kvar men testade att skicka från alla möjliga håll och gick och flyttade runt konen. Inget problem med nånting.

Metallapporten testade vi för första gången på länge. Klockren tia. =D
Efter det tog jag fram träapporten, och det gick riktigt bra! Hon tuggade minimalt i ingångarna, men vid några försök var det helt perfekt, och det är inte ofta! Hon var tyst också. Jag var tvungen att behärska mig för att inte gallskrika av glädje. Då hade jag nog förstört momentet.

Testade lite fjärr också, ca två meter ifrån. Det såg rätt bra ut. Stå från ligg ser snyggt ut. Stå från sitt blir steg fram istf. bak ibland men inte något hejdlöst kastande framåt iaf. bara att nöta lite.

En skitbra dag helt enkelt!

Spårträning Värmdö

Idag var vi ute vid Värmdö BK med en god vän. Jag la ett spår med 5+1 apporter, kanske 600-700 m långt. Det fick ligga knappt en timme innan vi gick det. Det började jättebra, hon var noga i spåret. Men hon ville inte riktigt markera utan försökte fortsätta spåra. Jag väntade ut henne.

Efter tredje pinnen tappade hon spåret, och jag hade inte snitslat tillräckligt noga. Vet inte varför, men hon tittade upp och kollade sig omkring, och verkade ha tappat intresset, eller så hade hon redan tappat spåret då. Tänker inte bry mig, ska träna flitigt den här veckan. Sen hittade vi spåret igen, och hon markerade sista pinnen.

Efter spåret tränade vi lydnad. Rutan gick inte bra, hon snurrade och ville inte hamna på rätt plats. Ska köra med target litet tag till.

Fjärren börjar ta form igen, jag måste tänka på att ge lugna kommandon, och belöna stadgan mer än skiftena.

Högerhalterna är fina. =D

I övrigt var hon ganska stökig idag, skällde och levde rövare i bilen, och var pipig så fort det inte hände något. Hon blev väldigt trött av dagens träning, så jag tror jag måste införa en regel om lydnadsträning efter varje spår så hon hushållar lite med krafterna... om hon nu kan det.

Tjo-jävla-flöjt!!!!!!

Idag var kara med på jobbet, hon skötte sig utmärkt och var trevlig mot folk. Däremot råkade hon välta ut niklas kaffekopp över tangentbordet i kassan, så att det slutade fungera. Men tror det kommer funka igen när det fått torka. Det har ju ett helt påsklov att kurera sig. Då hon var liten bet hon av en sladd till samma kassaapparat, det orsakade en liten kortslutning(i nätdelen har jag för mig) iaf kostade det femtusen att laga, och köpa en ny scanner. Det såg ut som om den blivit avklippt med sax. Kara är nu bannad från kassan. =D

Efter jobbet gick vi en promenad i liljansskogen, och harry verkar först nu fått upp ögonen för väldoften i karas rumpa, och följde henne som en liten energisk extra svans. Men det är ganska bra, då vet man var man har honom iaf.

Sen tränade jag och kara på vår torra fina gräsplätt. Jag bestämde mig för tålamod, gott humör och generositet oavsett vad som händer, och lyckades genomföra det på ett mycket bra sätt. Vi började med kort fritt följ och uppställning, sen några högerhalter som såg perfekta ut, och det kändes bra att inleda passet med sån total lycka.
Sen körde vi lite fjärr. Jag låtsades att momentet var helt nytt först, och gjorde det tydligt och enkelt, och utökade avståndet och minskade hjälperna successivt. Nöjde mig vid två meters avstånd, då hon gjort ett snyggt stå med tydliga kliv bakåt med bakbenen. Då hade vi nog hållt på en kvart med det momentet, med micropauser i.

Sen tog jag fram apportbocken och gjorde på samma sätt. Började från början. Hon fick sitta utan att tugga, sen ta upp från framför fötterna, och då det gick bra kastade jag apporten några gånger. Helt plötsligt kom det ett skall, och jag bröt henne enkelt och skickade om. Tyst. Hon skällde vid några fler tillfällen, men det gick bra att få stopp på henne. Det svåraste är ingången, hon tuggar lite fortfarande. Jag har provat att bara ta ett steg framåt då hon har apporten, och det är samma där, det blir lite tugg precis i steget/sättandet. Det är så lite, och jag undrar om jag ska låta bli att bry mig. Hon har så fin fart både ut och in, och sätter sig prydligt. Ska fundera lite.

Nu kommer jag till tjo-jävla-flöjtet! När vi kom hem låg en inbjudan till värmdös lägrespår innan för dörren! 23 April är vi med!

blääh!

Det gick inte riktigt som förväntat igår. Krypet gick ganska bra, hon vill fortfarande krypa in framför fötterna. Jag försökte putta lite, och även svänga svagt åt vänster. Hon kröp på ganska engagerat iaf.

Sen tragglade vi med fjärren, och hon vill ta ett skutt framåt helt plötsligt vid stå. Jag backade tillbaka och ställde mig nära, då gick det bra, men så fort jag ville flytta mig bakåt låg hon antingen kvar eller skuttade framåt då jag sa stå... =(

Sen kom det en lös cockerspaniel med stöddig ägare, som bara hånlog när jag sa åt henne att hon borde fråga innan hon släpper fram sin hund. Efter att hundarna hälsat en liten stund skällde kara ut den stackars lille efter noter och jagade honom lite. Då fick hon lite mer brått att koppla sin hund. Efter det var jag på så jäkla dåligt humör, så jag kände att jag skulle mosat kara om hon gjort minsta skutt. Som tur var tog jag mig samman och stoppade in henne i bilen och åkte hem. Vi får köra vidare idag, kanske kan öva lite på rökpauserna. Ska försöka få med lite apportering idag också, hoppas jag slipper några idioter ute idag.

Ibland kan jag känna att jag itne tycker om människor alls, och särskilt hundägare kan va så jävla dryga. Urk!

Planering och lusfrågan.

Ringde veterinären idag, det finns inget man kan använda på dräktig tik emot löss, förrän efter dag 42. Jag ska bada henne i vanligt schampo ikväll, och hoppas att jag lyckas skölja bort om det skulle finnas någon lus där.

Efter jobbet ska jag fortsätta med fjärren, ska göra tvåans fjärr på fullt avstånd tänkte jag, och sen lägga in ställandet på lite närmare håll.
Jag ska nog prova ett kryp också. Apporten ska vi också träna lite på. Idag ska jag nog bara ha henne nära och fokusera på tugg. Kommer det inte ett endaste tugg ska jag prova att se hur ett fullt moment ser ut, annars tänker jag vänta med det.

Skulle vilja skölja öronen med någonting i samband med badet, min braiga öronrens är slut, och jag har bara en som innehåller alkohol hemma. Ska nog ta den ändå, och sen kanske ta lite olja i efteråt för att motverka uttorkning. Vill inte riskera någon öroninfektion, särskilt inte med tanke på graviditet och tävlingar.

Träning igång igen!

Mjukstartade träningen lite, idag upptäckte jag till min glädje att gräsmattorna vid mitt jobb är både torra och inte särskilt välbesökta heller, välkrattade, mjuka och prydliga, dvs perfekt för min krypträning. Så jag hämtade kara från dagis och åkte tillbaks till jobbet.

Vi började med att kliva in på planen som om det vore tävling. Det gick fint, hon var fokuserad.
Efter ett kort fritt följ med halter och vändningar åt alla håll provade vi lite kryp. Det var stor skillnad från igår, så jag antar att det är jäkligt olämpligt att träna det på asfalt.

Hon håller sig nere hyfsat så länge jag är fokuserad, däremot tenderar hon att försöka krypa in framför fötterna på mig. Provade att korrigera genom att putta lite på henne med vänsterfoten, hon makar på sig men verkar inte riktigt fatta att det är fel. Jag ska ändå köra på lite med det, det blir nog poäng som det ser ut nu ändå, ingen tia kanske, men jag tänker inte stressa med nånting så länge det ger poäng.

Vi gjorde lite fjärrdirigering på nära håll, ligg från stå ser bättre ut. Jag höll mig ganska nära, och hon gjorde alla skiften ganska bra, men det ser ut som om hon skulle kunna hamna framåt om jag förflyttar mig längre ifrån. Ska nöta lite på nära håll några dagar till och se om det blir stabilare. Det är 16 dagar kvar till vår första lägre tävling i knivsta. Har inte fått nåt besked om vi kommer med än. Skulle gärna åka dit iaf en gång och kolla att det inte är några konstigheter där. och även se att jag hittar vägen.

27 dagar kvar till vårt lydnadsprov i nynäshamn. Gah, börjar känna mig stressad. Men jag har ju påsklov snart och ska passa på att träna en del då.

Det är någon hund på dagis som har fått löss också, så jag måste bada kara i lusmedel också. De där expot och liknande är tydligen förbjudet för dräktiga tikar.

midjemätning

Ska börja mäta karas midja regelbundet och se om det går att lista ut ifall det är valpar i på det viset! Dagens midjemått är 55 cm i omkrets.

Idag tränade vi lite lydnad utanför dagis, inte på "toaletten" utan på trottoaren och gångvägen. Vi gjorde snyggt framförgående, säkert en tia, minst! Vi gjorde också några lyckade högerhalter, och det bästa av allt är att vi gjorde noll misslyckade högerhalter. Det bådar gott.

Provade lite kryp på trottoaren, inget problem att lägga sig, däremot tyckte hon nog att det var lite obekvämt. Ska prova på mariatorget snart när vi ska gå ut. Där är det mjukt, och lite större yta för alla hundar att pinka på. Ska försöka plåta hennes nya huvud också =)

Vila, lugn och ro.

Några dagar efter parningen ska kara vila. Det går bra att vara på dagis, men ingen hård fysisk träning. Så därför tänkte jag passa på att peta lite i lydnadsmomenten. Igår när jag hämtade henne tänkte jag finslipa krypet på gräsplätten utanför dagis. Men av någon anledning ville hon inte. Och först fick jag panik och tänkte att graviditeten har gjort henne ointresserad av träningen. Men sen kom jag på att hon har varit tveksam där förut när vi försökt att träna. Och förklaringen är ganska enkel. För många människor rastar sina hundar där. Alltså det är inte hundar där, utan den där lilla gräsplätten är väl helt nerpinkad. Äckligt. Hon slipper krypa där i fortsättningen.

När vi kom hem tog jag fram sax och klippmaskin och formade karas huvud till ett riesenhuvud. Det blev ganska bra. Trimmade en hel del hår på ryggen och rumpan, och ikväll ska jag ta sidorna. Hon är fortfarande ganska långhårig, och ska få förbli det tills det blir varmt ute. Vill inte att hon ska frysa på tävlingarna, hon är tillräckligt speedad ändå.
Jag ska lämna in min bil nu också, så jag kanske får svårt att ta mig till någon lämplig brukshundklubb. I påsk är jag långledig, och ska försöka hinna spåra ganska mycket, och även få till lite lydnadsträning och uppbindningsträning.

Parning

Vi har varit i Ulricehamn för parning. Det gick bra. Hundarna var snälla och trevliga mot varann båda två. Kara var inte så sugen på att leka, hon ville mest bara para sig. När det var klart la hon beslag på ett gammalt urgnagt märgben, medans fästmannen försökte få lite spring och härjning. Kara ägnade sig obekymrat åt benet istället. Resan gick bra både fram och tillbaka, så allt är helt frid och fröjd. Nu återstår att se om det blidde några valpar av det.