Spår och lydnadsträning

Vi åkte till velamsund och spårade. Jag la ett ca 800m långt spår i skogen, väldigt bergigt och brant var det, snön låg fläckvis, och jag fick ut en hel del spår på barmark. Jag la fyra träpinnar och tre dosor med korv. Kara var mycket mer noga än igår, tror faktiskt det var rådjuren igår som var boven i dramat även om det tar emot att erkänna. Idag var det varken rådjur eller rådjursbajs i spåret och det gick jättebra. Nåt annat kan jag inte komma på.

Jag körde med ganska kort lina, hon ville inte riktigt markera apporterna, hon stannar vid dem och nosar, och när jag säger "hallådär, va skulle du göra?" så markerar hon dem fint. Hon är väldigt pricksäker nu, de hamnar alltid prydligt mellan framtassarna. Det var så skönt att känna att vi var goda vänner, och att det gick så smidigt. Ända gången det var lite jobbigt var när det var ett jättebrant stup med feta sprickor i berget som man var tvungen att kliva över. Då sprang kara i 190, medans jag försökte vara försiktig. Som tur var hade jag lagt en apport nedanför berget så hon låg ju där snällt och väntade tills jag klättrat ner. Hon hade som vanligt superbrått hela spåret igenom, och jag hade kort lina och bromsade. Till sista pinnen då hon var tvungen att korsa en större "trafikerad" stig så testade jag hur hon skulle göra om jag bara släppte, och hon grejade det. Hon korsade stigen fint, men på andra sidan gick hon lite bredvid spåret, det var ganska öppet där, så jag antar att vittringen var ganska utspridd. Men hon cirklade runt apporten tills hon hittade den, och markerade fint. Man behöver alltså inte oroa sig så mycket så länge hon har spåret i huvudet.

Efter spåret åkte vi till Nacka BK och tränade lydnad. Rutan gick jättebra. Hade glömt musmattan, men la in snusdosa som target, och första gången la hon sig prydligt, men sen då jag var med lite och ropade stå så ställde hon sig vid dosan. Jag lät rutan stå kvar men testade att skicka från alla möjliga håll och gick och flyttade runt konen. Inget problem med nånting.

Metallapporten testade vi för första gången på länge. Klockren tia. =D
Efter det tog jag fram träapporten, och det gick riktigt bra! Hon tuggade minimalt i ingångarna, men vid några försök var det helt perfekt, och det är inte ofta! Hon var tyst också. Jag var tvungen att behärska mig för att inte gallskrika av glädje. Då hade jag nog förstört momentet.

Testade lite fjärr också, ca två meter ifrån. Det såg rätt bra ut. Stå från ligg ser snyggt ut. Stå från sitt blir steg fram istf. bak ibland men inte något hejdlöst kastande framåt iaf. bara att nöta lite.

En skitbra dag helt enkelt!