Mor kara

Ja nu ska hon bli mamma. Imorgon ska vi gå till djurakuten och göra progesterontest och utstrykstest.
Den lyckliga blivande fadern bor i Ulricehamn. Om testerna visar att det är mycket brått åker vi till Ulricehamn redan på fredagkvällen, och det blir en mycket sen romans isåfall. Annars vore det ju bekvämare att åka på lördagen.

Jag hinner med att tävla mina spårtävlingar i april ändå. Förhoppningsvis är hon som vanligt, men det kan tydligen bli hormonchock av graviditeten, det verkar vara olika från hund till hund.

Rapporten verkar det däremot värre med. Jag får träna henne även under graviditeten, hon ska ta det lite lugnt första veckan efter parningen dock. Men däremot får vi bara tävla fram till 7 maj, sen är det tävlingsförbud. En bra regel, men tråkigt att den utsedda rapporttävlingen var den 20 maj. Jag såg att det var en rapporttävling i södertälje 7 maj, men vår mottagare kunde kanske inte då. 14 april måste anmälan vara inne, så hon har ju lite tid på sig. Hur vi ska hinna få till all träning på den tiden är ju en annan femma =) Men bara att testa, går det så går det, annars får man försöka igen när kara kommit hem.

Grått och regnigt

Jag hämtade kara på dagis utan minsta tanke på att träna något för ovanlighetens skull. Men det trista vädret gjorde att jag kom på att jag borde! Så vi gick till gångvägen bakom dagis och tränade framförgående. Det ser riktigt snyggt ut. Hon går hyfsat rakt, och försöker inte stanna eller flänga iväg. Hon tvärnitar då jag säger stå, fortfarande antydan till att vilja vända sig, men det är rätt minimalt, så jag tänker inte göra något åt det. Lika kan hon lyfta lite på framtassarna då jag berömmer, men är jag helt tyst så står hon still, så jag tänker inte göra något åt det just nu ändå. Hon kommer inte studsande utan håller positionen iaf.

Sen provade vi lite fritt följ, det var bra koncentration trots förbipasserande, mest mammor med barnvagnar och militärer. inga hundar idag. Halterna var snygga och med snabba sättanden trots det kleggiga underlaget. Gjorde inga höger, just i fall jag skulle få problem med underlaget. Vill inte tjafsa om två saker på en gång. Nog hade jag kunnat träna högerhalter också, inte några problem med blötan.

Sen åkte vi hem, och då tog jag med kara och en vittringspinne ut på gården. Hon gjorde snygga liggmarkeringar. Jag lät det vara så, hon tog fint upp den när jag sa "får jag". Har inte lagt in ordet apport eftersom hon laddar så på det. Har tänkt att det ska bli kommando leta... hoppas att det inte sätter samma fart på henne som ordet apport.

Hon försökte tugga vid några tillfällen, men då rafsade jag kvickt ut den ur mun på henne utan att säga så mycket.. muttrade lite bara. Sen gick det fint, inget tugg och snabbt in. Ser rätt lovande ut.

Idag anmälde jag oss till en lydnadstrea, det var i nynäshamn 3 maj. Det betyder att vi har fem veckor på oss att färdigställa momenten. Det som behöver sättas i hop är rutan, plus att hon bör bli lite mer säker på att springa in diagonalt. Inkallning med ställande och läggande. Läggande med språng känns lite instabilt, det är ju så kul när man springer iväg! Vittringen behöver vi nog öva lite mer på med flera pinnar att välja på.
Annars ganska bra läge tycker jag. Jag tänker ändå se det som en kul grej har jag tänkt, och koncentrera mig på brukset.

Kärlek

Jag undrar om jag konstant har rosafärgade glasögon på mig när det gäller Kara. Jag tycker hon är så underbar! Jag älskar verkligen den där hunden.

värmdö

Vi gick en lite kortare promenad i morse, sen åkte vi ut till värmdö bk framåt elvatiden. Jag hade tänkt luska lite var rapportbanan var, tänkte att det skulle synas ev spår, eftersom jag vet ungefär var den börjar. Men antagligen ingen som har använt den, det var verkligen skitdjup snö, på sina ställen sjönk man ner till ovanför knäna. Inte nåt trevligt att knata omkring där och gå vilse då precis. Vi gick en ganska lång promenad på de upptrampade stigarna, och stannade och hade fikapaus i solen. Passade på att plåta hundarna också. Harry var inte det minsta intresserad varken av fotografering eller att umgås. Han ville bara rulla i snön och dyka. så det blev en ganska bra beskrivande bild på honom också. Mysigt att kunna sitta en stund utan att frysa. Det är ju så bergigt där att jag blev helt svettig och andfådd bara av att snigla mig fram på upptrampade stigar, men hundarna verkade inte känna av att vi motionerade.

Sen tänkte jag passa på att träna lite lydnad, men det var massa folk på planen där, så jag vågade inte klampa in där med löpande kara. Vi åkte till nacka istället, och jag rekade lite med folk i klubbstugan innan jag och harry gick och ställde ut koner på planen.

Kara var som vanligt i gasen, vi hade jättekul. Hon fattade rutan fast hon inte sett när jag ställt ut den. Däremot hade jag ingen target i, och det märktes tydligt att hon inte visste exakt var hon skulle vara. Jag ska köra med target lite till tror jag, och sen ska jag köra in treans med target också innan jag tar bort den.

Fria följet kändes rätt bra, lite brått ibland, men fick till många snygga högerhalter, så jag kände mig lycklig och nöjd. Vi körde några släta inkallningar, det gick bra. Ingen tvekan alls idag. Sen skulle jag prova ett ställande, men det ignorerade hon. Jag provade inget mer utan tänker låta det bero ett tag. Vill ha en stabil inkallning till mina tävlingar i april, då det inte är något ställande.

Jag provade kryp också, och försökte få hennes position något längre bak, samtidigt som jag svängde något vänster hela tiden. Nästa gång jag tränar det ska jag försöka gå rakt fram, och istället hejda henne om hon kommer framför fötterna. Hon har snygg teknik i övrigt, riktigt nära marken både fram och bak. Däremot satte hon sig upp vid ett tillfälle, vet inte om det var ett missförstånd eller vad det kan varit... jag brydde mig inte om det iaf, utan började om bara. Om hon börjar göra det till en vana tänker jag göra något åt det såklart.

Nu är jag helt slut i hela kroppen, har träningsvärk och känner att rörelserna är riktigt tröga. Sömnig är jag också. Hundarna somnade nästan direkt vi kom in, och har sovit i två timmar nu.
Tror jag ska med gott samvete bädda ner oss i soffan och titta på tv. Jag har köpt massa billiga gotter på lidl idag också, så kanske ska frossa lite också. Imorgon ska vi nog tvätta och städa lite och kanske träna lite på krypet här hemma.

Spårträning i velam

Ah, vilken trevlig dag vi haft. Jag la tre spår i velamsund, och sen åkte vi en snabbis till klubben och lämnade några papper och fikade.
Sen tillbaka till velam, vi ställde bilen och promenerade bort till ridskolan med klicker och korv i högsta hugg.

Vi mötte mycket folk och passerade vaktande hundar, lekande barn, joggare och skidåkare. Jag passade på att klicka för allt som verkade intressant. När vi kom fram till ridskolan verkade hon inte lägga märke till hästarna alls. Jag anar att hon bara låtsades =)
För att testa lite gick vi en smal väg med hästhagar på båda sidor, med nyfikna hästar som hängde över staketet med långa näsor. Kara stirrade lite på dem och såg lite besvärad ut, men var tyst och gick ganska sansat. Jag klickade frekvent, både när hon tittade på hästarna och när hon tittade på mig.

Sen gick vi tillbaka mot bilen, och jag repeterade lite grejer från valpkursen. Tex lystringsträning, bara sa kara tio gånger på raken, med godis för varje gång. Samma sak med litet knyck i kopplet = godis, så fort hon drog lite i kopplet stannade jag och sa varsågod så fort hon tog ögonkontakt. När vi passerade den vaktande hunden, som befann sig tryggt bakom ett staket och gafflade så klickade jag varje gång han skällde. Vi passerade fram och tillbaka några gånger, och jag passade på att nej-träna varje gång hon försökte springa fram till hunden. Det gick jättebra, först sa jag nej, hon lyssnade direkt och vände mot mig, klick o godis... en liten stund senare provade hon igen och jag gjorde likadant. Sen gjorde hon det inte mer, hade hon gjort det hade jag nog blivit riktigt sur.. men det absolut viktigaste är ju att hon går att bryta med ett nej. Att hon inte gör om det kommer faktiskt på andraplats.

Sen var det dags för spåren. Första spåret fick hon ta upp själv, hon hittade det snabbt ca tjugo meter ifrån där jag släppte på henne, däremot började hon bakspåra mycket noggrant. Men en gång är ingen gång tänkte jag och började om. Då tog hon det i rätt riktning, däremot struntade hon i att markera två första pinnarna, och jag missade dem också i den djupa snön. Det spåret var ungefär 100 m bara, och den sista pinnen hittade hon, och stannade, men jag var tvungen att fråga vad hon tänkte göra innan hon la sig ner.

Andra spåret gick mycket bättre. Det var ungefär tvåhundra m. och korsade flera andra spår och även några stigar. Hon var mer fokuserad, och markerade de två apporterna fint.

Tredje spåret, ca 100 m. gjorde jag spårupptag igen, och då valde hon rätt själv. Nu hade tempot sänkts till en mer behaglig nivå, och hon var noggrann och markerade fint. Jag är ganska nöjd ändå med tanke på att det blev så bra när hon fått spåra lite. Om det visar sig vara ett problem med slarv i början kan det kanske vara fiffigt att låta henne gå ett kort spår på tävlingsdagen innan tävlingsspåret. Få se hur spårandet utvecklas.

För mig var det grymt ansträngande, mestadels var snön upp till knäna ungefär, och terrängen där ute är ju väldigt bergig och kuperad och snårig. Jag fick mjölksyra och andnöd och blev illröd i ansiktet efter att ha släpats ca 100 m. Inte alls särskilt behagligt att springa i så djup snö plus de branta backarna, och samtidigt försöka bromsa galningen. Kara verkade inte det minsta ansträngd, hon varken flåsade eller såg trött ut alls när vi var klara. Det bådar ju gott.

Mina instruktioner till eventuella mottagaren =)

Det här skrev jag ihop när vår eventuella mottagare undrade vad rapportträningen innebär =D
Det blev en hel novell! Men ganska bra för mig själv att verkligen få tänka igenom hur träningen ska genom föras, och vad som kan bli problem:

Rapportträning inför lägrerapport.

Inför rapportträningen: vi umgås lite, ses och spårar ihop, går långpromenader ihop och liknande. Ingen egentlig träning, förutom kanske budföringar eller korta frispår nån gång.

Träningstillfälle ett:
Vi gör iordning en a station och binder upp hundarna. Jag tar kara och går iväg en sträcka på fem hundra meter. Gör iordning b-station, binder upp och skickar tillbaka. När hon är framme, uppbindning ca tre minuter, "uppvärmning" ca en minut, och sen sitta okopplad och tyst vid sidan ca en minut (på tävlingen är det tretti sekunder i koppel) , sen skicka tillbaka till b.
Jag och kara promenerar tillbaka till A. Vi fikar eller går hem.

Träningstillfälle två.
Ungefär likadant som träningstillfälle ett, med någon variation, Bereoende på hur hon verkar. Men kanske 700m grundsträcka och förlängning på 200m, allternativt kanske 1000 m grundsträcka bara, utan någon förlängning.

Träningstillfälle tre.
Ca femtonhundra meter grundsträcka. A stationen förflyttas ca 20-40m beroende på terräng, den ska vara inom synhåll från första a-stationen. Detta för att hon ska fortsätta känna nyfikenhet och inte vara så säker på att a stationen alltid finns kvar. ingen liggtid. Ingen förlängning med c-station.

Träningstillfälle fyra.
Grundsträcka ca1100m, förlängning ca400m. ingen liggtid.

Träningstillfälle fem.
Kanske försöka få till att andra hundar kan vara med? inte superviktigt. Tävlingsaktigt,
gärna att nån kan stå och räkna ner kanske, eller bara störa lite. Full tävlingssträcka.

Träningstillfälle sex
Smörträning! Lättsprungen bana kanske femhundra meter, kort liggtid, och lite mys och kel + fika på a stationen när träningen är avklarad. (Varken fysiskt psykiskt svår bana) Eventuellt andra hundar och människor med.

Vid varje träningstillfälle:
När hon är uppbunden på a ska vi (båda förarna) lämna a stationen. (för att titta på sändpunkten) Det ska vara i stil med en platsliggning, man ser till att hon ligger still och är lugn, lämna som vid platsliggning, ca 50 m vid öppen terräng, annars kortare. Det är viktigast att hon ligger still och är tyst. Det här kommer jag även intensivträna vid sidan av.
När detta är avklarat tar jag med kara ut till B.
Varje gång hon kommer in på station; först koppel på, sen gottis ur handen, sen riktigt gottis ur skålen. Sen uppbindning och man kan lämna henne en stund liggande också, som ovan.

Aldrig ropa på henne för att hetsa när hon är på väg in på stationen, om hon inte verkligen ser förvirrad ut, eller ser ut att vilja vända. Så länge hon är på väg in i full fart kan man säga i normal samtalston, åå va duktig, på ett lungt och gulligt sätt.
När man ställer upp på sändpunkten: gå dit i fotposition. (på tävling är det inget krav att det ska va ett snyggt fot, men på våran träning ska det iaf var hyfsat. Stretar hon får hon inte gå. Man kan mata henne också på framföringen på träning(inte på tävling). Allt för att framföringen ska se lugn och stabil ut, så gott det går hehehehe.

När man gjort halt vid sändpunkten ska hon ju helst sätta sig själv som vid fotgående, annars säg fot. Ser hon stabil ut är det bara att ta loss koppel och halsband och vänta en minut innan man skickar. Ser hon ut att vilja tjyva kan man säga "duktig sitt kvar" med en vänlig bestämd röst. På tävling ska man vara helt tyst, men hellre säga sitt kvar om hon ser ut att vilja dra. Vet inte hur mycket poängavdrag det är, men det är det ju värt oavsett.


Vid ett av träningstillfällena kanske något längre liggtid, iaf på någon av stationerna. Det bästa vore ju om träningen kunde ske inom ca 4-5 veckor innan tävlingen, så att hon har förra träningen i någotsånär färskt minne hela tiden. Inte hela världen om det blir ett längre uppehåll någon gång heller.

Eventuella problem som kan dyka upp.
Tjyvstart. Försök att kalla tillbaka henne. Om hon kommer tillbaka då, massor av gotter och beröm. Börja om igen.

Startskall: Exakt samma som ovan.

oljud vid station: försök få tyst på henne=) Vid stationen brukar hon skälla vid två olika tillfällen; vakt och när man lämnar henne vid trädet. Vakten är svårast, ser du att någon kommer kan du försöka avleda. På tävling likaså. Massa godis osv... försöka säga tyst kan man ju också göra, men svårt ibland. Bästa är om man hinner avleda innan. Lämning vid trädet tror jag att jag kommer tillrätta med genom massa träning.

När hon kommer in på station, så lär hon försöka smita till sin gotteskål direkt. Inget jätteallvarligt, lite tidsslöseri bara egentligen. Om hon blir förjävlig med det kan vi ha gotteskålen( med lock) vid våra fötter när hon kommer in på stationen, och sen ta med henne och gotterna till trädet innan hon får dem.

Inget du behöver tänka på, men kanske intressant att veta ändå, som jag och kara kommer att träna separat:
Spår, både vanliga och frispår när jag får tag på figge. uppbindning och platsliggning i skogen, både med och utan andra hundar.
Konditionsträning. Cykling och långa inkallningar i uppförsbacke(hammarbybacken kanske?) Klättring. Gå fot i skogsmiljö. Lydnadsträningen inte att förglömma=)

På tävlingsdagen kommer det att gå till enligt följande:
Jag kliver upp vid halvfyra och matar karan ordentligt och går en långpromenad. Vi hämtar dig vid femtiden drygt. Vi är förhoppningsvis på plats i flen vid halvsju.
Vi knatar runt på klubbområdet. och kollar att det inte finns nåt läskigt eller intressant där.

Efter att lottning och transport till a-stationen är avklarade blir vi anvisade ett träd, och nästan direkt man bundit upp hunden blir man kallade av tävlingsledaren att komma och titta på sändpunkt och femtimetersgränsen som är utmärkt mm. Då ska kara vara tyst och stillsam vid sitt träd. Med lite tur är sändpunkten inom synhåll från hennes träd, här är det största risken att hon inte kan vara tyst, därav all träning på "platsliggning" i skogen.
Sen knatar jag och de andra iväg till B-stationen. Under tiden laddar du en gotteskål som får finnas synligt vid hennes träd, inte vid mottagningspunkten.

Sen är det bara att vänta. Du får hålla reda på startordningen och se till att vara klar när hunden innan kommer in. Det kan hända att hunden innan vänder, så kan vara bra att vara klar och beredd så fort som möjligt.
När kara kommer är det koppel på så fort som möjligt. Det kan mycket väl hända att hon springer förbi dig till sitt träd, då kutar du efter och kopplar så fort som möjligt bara... det gör inte så mycket. Klockan stannar när du har hunden "under kontroll".
När du fått tag i henne tar du ut lappen ur rapporthalsbandet. Det enklaste är att ta av hela rapporthalsbandet, det blir lätt fumligt att hålla reda på en sprattlande kara samtidigt som man pillar med locket vid halsen.

När domaren fått sin tidlapp är det bara att gå till sitt träd, ge henne gotter ur skålen, gulla lite, se om hon vill dricka, och hålla reda på startordningen. När hunden innan blivit skickad, är det tre minuter kvar tills du ska skicka. en tävlingsledare ropar ut när det är två minuter kvar. Då kopplar du loss henne från trädet, när det är en minut kvar börjar du gå (fot) mot sändpunkten, där du ska sitta kopplad i tretti sekunder. Tävlingsledaren säger till då och då hur många sekunder det är kvar. När det är några sekunder kvar tar du av halsbandet, ev säg duktig sitt kvar. Du skickar när tävlingsledaren sagt "sänd". Då säger du marsch =) Under nerräkningen försöker du att titta i sändriktningen, men snegla ner och se så hon ser ok ut. Skulle hon titta åt ett annat håll när de säger sänd, vänta tills hon vänder huvudet i rätt riktning innan du skickar. Några sekunder hit eller dit gör inget.

skicken ser ut: B - A (1100m) och A-C (1100+400m förlängning)

Sen är det bara att be till gud att lydnaden fungerar. Du måste vara utom synhåll vid budföringen dessutom=)

Hurraaaaa!!!!!!

Min goda vän har gått med på rapportträning, det är till 99% spikat! Jag är så förbannat lycklig! Det enda det hänger på är om hennes fullspäckade kalender klarar av att proppa in sex riktiga rapportträningstillfällen på fyra-fem veckor inför tävlingen. Allt som befinner sig i min kalender under den perioden får givetvis flyttas eller ställas in, allt efter hur det fungerar för henne. Hennes enda motkrav är att jag hjälper henne med skott-träning av hennes hundar, vilket vi kan göra i samband med rapportträningen, innan eller efter.

Innan rapportträningen sätter igång är det mycket förberedelser. Nu löper hon ju, så det går ändå inte att köra igång ännu, aldrig att jag släpper ut henne lös i skogen...

Dels ska vi umgås en del och träna lydnad ihop, jag ska också åka till hammarby för att gå gemensamma långpromenader med henne och hennes hundar, och vi ska träna budföringar och hon ska få leka med kara ganska frekvent. Kara och hon är redan bekanta ju, och kara tycker att hon är rolig och intressant, så jag har svårt att tro att det kommer bli några problem.

Dessutom ska jag träna upp karas fysik, som redan är ganska god, eftersom hon får springa lös på gärdet med sina kompisar på dagis varje dag. Och hon är ju inte den som står still i onödan. De är ute ungefär fyra timmar per dag, så inte heller konditionen är jag särskilt orolig för. Det jag ska göra är att klättra lite med henne, i lugn takt, för jag misstänker att det inte finns någon som helst svår terräng där de promenerar på dagis, och det gör det inte här på hemmaplan heller. Men listig som jag är tänkte jag kombinera det med spårträningen. Varför inte lägga spår i tunggådd terräng liksom... det ska ju ändå tränas det med, eftersom spåren på tävlingar mycket väl kan vara så ändå.

Sen ska jag också cykla med henne, och det hade jag ändå tänkt att göra nu när hon löper, för att minska risken för skendräktighet. Det är ju ändå lite annan sorts springande om man galopperar bredvid en cykel några kilometer, än att fnatta runt med kompisar på gärdet... det blir ju inte samma ihållande springande utan mer snabba ruscher och tvärstopp.

Vi har iaf sett ut en tävling som vi tror blir lagom åt kara, det är i flen den 20 maj. På Flens brukshundsklubb=)

Och jag har gjort upp en detaljerad träningsplan för de sex tillfällena, som jag ska posta här, men i ett eget inlägg. Ja jösses, jag som måste fokusera på spåren nu, när det bara är en månad kvar tills första spårtävlingen! hur ska detta gå!! hihihihihi!

Jag blir nästan religiös på riktigt nu! Gud har gett mig så mycket som jag bett om!!!

LÖP!!!

Idag började kara löpa, och jag trodde ju hon skulle börja i förrgår=) Iaf en grej att bli lycklig över, än så länge!

rapportträning!??

Jag kastade ut en liten lättsam förfrågan om att vara mottagare till kara på rapporten till en god vän och träningskompis.
Hon lät rätt tveksam, men sa inte nej omedelbart iallafall. Det hela beror mest på ifall hon har tid, så alltså är när viktigare än var och hur än så länge. Vi kollade iaf upp när det finns tävlingar att anmäla till som hon har tid, och blir det av lägger vi upp träningen efter hennes schema, och naturligtvis så att det blir lagom rent tidsmässigt inför tävlingen.

Jag skickade henne en hel roman om allt som ska tänkas på och tränas på, och även en beskrivning hur det går till på tävlingsdagen.

Nu återstår bara väntan, och några böner till gud. Ibland undrar jag varför jag ber till gud om fint väder och sånt, jäkligt onödigt när det finns så mycket viktigare saker man kan be om. Varför slösa på hans välvilja liksom.

Tävling inställd.

Fan, tävlingen 9 april är inställd pga snö. Anmälde till en ända borta i knivsta istället. Hoppas nu vi kommer med på fler än en, annars kommer jag bli ännu mer nervös... vet jag att vi har flera försök på oss kommer det kännas bättre, och då har vi också bättre förutsättning att lyckas.

spårträning i velamsund

Det var väldigt djup snö överallt. Men det var plusgrader, och till en början nästan soligt, så det blev en rätt behaglig upplevelse. Vi hade sällskap av god vän med riesen också, så när spåren var utlagda fikade vi och satt och skvallrade en stund. Mycket trevligt.

Vår gode vän la ut tre korta spår åt kara, meningen med dessa var att vi skulle träna spårupptag. Det är ju fördelen med snön, att man ser direkt när hunden är exakt i ett fotspår.
Sen la jag ut ett själv också på kanske 150 m max, med tre snusdosor med godis i, och ett grisöra på slutet.

Efter fikan började vi med kara. Jag hade brett halsband och kort koppel, det var ändå svårt att få till det, första spåret släppte jag på henne direkt i spårets början, sen klickade jag varje gång hon stoppade ner näsan i ett fotspår. hon var ruskigt på, och jag hade stora besvär med att hantera både koppel, klicker och godisbitar. men spårade gjorde hon.

Nästa spårsnutt fick hon också visad i början, och nu var hon något mer sansad, och jag hade fått bättre kontroll över grejerna, så jag lyckades nästan klicka henne i varje fotspår. Hon dippade näsan djupt i ganska många av fotspåren, och då var det inte så svårt att hinna med att klicka. tredje spåret gick jag på ganska i mitten, så spåret gick tvärsöver vår riktning. Hon flängde inte särskilt, utan det tog kanske en sekund för henne att bestämma riktning, och hon valde rätt också. Så jag klickade och belönade så fort hon bestämt det, och sen fortsatte jag att klicka i varje fotspår nästan. Hon låg fortfarande på ganska mycket, men ändå stor skillnad mot första spåret. Jag är mycket nöjd.

Sen tog vi kompisens hund, ungefär samma övning, och det såg ungefär likadant ut, intressant att se andra spåra också.

Sen fick kara gå sitt lite längre spår, och då fick kompisen vara "domare", och stod och hälsade oss välkommna, och pekade ut upptagsrutan för oss, och tog i hand och var lite allmänt jobbig. Kara var helt obekymrad om det, (kan ju bero på att personen är välkänd, ska prova med vilt främmande nån gång för säkerhetsskull. Tror inte det är nåt problem iofs) hon satt och vindade in spåret. När domarsnacket var klart fixade jag lite med kara, som om jag tagit på sele och lina och grejat. Hon satt snällt stilla och väntade, och näsan sträcktes ut mot spåret. Mycket bra och fokuserad.

Sen släppte jag på henne lite försiktigt och lugnt, provade att klicka i ett fotspår, men hon totalstruntade i det, jag lät henne spåra vidare i stället, och snart kom ju första dosan, hon la sig direkt utan tvekan, jag gick fram och hon hade placerat sig så dosan låg prydligt mellan framtassarna. Jag försökte dra ut på det, tog lite tid på mig att öppna dosan, och försökte röra mig rätt långsamt och sömnigt. Släppte på henne igen med ett lungt "så" och hon kastade sig iväg igen. Efter några meter kom ett korsande spår som gick nästan parallellt med vårt spår, hon försökte följa det, och jag kom inte på något bra att göra, så jag stod bara kvar och höll emot tills näsan hamnade rätt igen, då fick hon fortsätta, och ganska snart kom dosa nr 2. Hon markerade den lika fint.

Jag upprepade samma slöa procedur, och sen gick det som på räls. Nästa dosa markerade hon också jättefint utan hjälp, och sen lät jag henne bara gå som ett ånglok tills hon kom till sitt grisöra. Sen gick vi tillbaka till bilen, medans hon mumsade på örat.

Kunde väl inte blivit bättre egentligen. Jag vet att om hon hade haft sele och lina hade jag haft ett jävla problem att hänga med i den djupa snön, hon blir ju så ruskigt stark i selen också. och risken är ju att hon missar apporter om hon får springa på. Så nästa gång ska jag nog prova att frispåra först bara för att testa om hon tänker markera dosorna. funkar det så får jag väl låta henne springa och upptäcka själv att hon går fel för att hon har brått. Om inte det hjälper får jag gå tillbaks till kort koppel och massa hjälp igen.

På tävlingen kan jag ju ha lite kortare lina, och hålla in henne.. däremot kan jag ju inte hjälpa till om hon tappar spåret.

Lägre spår.

Inte det minsta tecken på löp än. Fan åsså. Jag orkar inte vänta längre, jag har anmält mig till tre lägrespår tävlingar, och hoppas på att jag kommer med, och ber till gud att hon inte börjar löpa just då. Första tävlingen är 9 april, och sista 29 april. Med max otur kan hon löpa genom alla tre. Men det kan ju också dröja ett tag till. Eller så börjar hon vilken dag som helst, och då har hon löpt klart tills dess. Då är det bara att be till gud att hon inte blir skendräktig.
Sen är det bara att be till gud att det blir varmt och mysigt, och att vi klarar oss. Usch, det blev mycket gud här nu, och liten verkstad. Men löpen kan han väl ta hand om iaf, det kan jag ju verkligen inte göra nåt åt själv.

22 dagar på oss! jäklar vad nervös jag är! måste kontakta SMHI och ta reda på allt om hur det brukar vara 9 april!

beräkningar

Efter tio minuters funderande och beräknande har jag kommit fram till att hon kommer börja löpa den sjuttonde mars. Det ser inte helt lovande ut. Men hoppas det ändå. Ett löp har hamnat femton dagar "för sent". Har hon inte börjat löpa innan mars är slut blir jag helt knäckt.

försenade löp!?

Kan hon börja löpa nångång? Jag trodde hon skulle börjat löpa i februari, och nu är det mitten av mars! Jag blir nervös nu, vågar ju inte anmäla mig till nån tävling nu ifall hon börjar löpa. Tråkigt, nu när kurserna snart är avklarade behöver jag en tävling inbokad för att hålla träningsmoralen uppe. Suck.

Lydnadskurs sista tillfället.

Skulle gärna kallat det här inlägget Underbar måndag, men då kan det bli så svårt att hitta det sen=D

Det var riktigt kallt, och karan var i gasen. Men oj vad hon var duktig idag! Vi körde tre moment, rutan, vittringsapportering, och apportering med dirigering.

Vi började med rutan, jag la in target, och skickade på ganska stort avstånd. Vid ett tillfälle stannade hon som hon skulle, men när jag började gå mot henne så kom hon springande. Så hjälpte jag henne lite och sa "duktig stå" medans jag gick, och då blev det klockrent. Ska framöver dels ta bort targeten, och dels minska på hjälperna. Iofs ska hon ju ligga ner sen, och då kommer det problemet ändå att vara borta. Men jag vill ändå ha ett stabilt stå där jag sagt det.
Sen blir nästa steg att ställa upp henne vid en kon och sen ställa mig en bit ifrån innan jag skickar. Har ju provat det redan, det är ju inga problem. När de övriga momenten sitter ska jag börja skicka in henne diagonalt, som det ska vara i trean. Känner mig väldigt hoppfull att det här momentet ska bli riktigt jävla snyggt!

Sen var det dags för vittringsapporten. Det var ju första försöket, men blev mycket lyckat. Det var en ganska stor hög med pinnar, och vår pinne placerades först bredvid, på olika sidor om högen, ganska nära, och sen bakom. Jag bara promenerade förbi med karan i koppel, hon sniffade nyfiket och plockade upp rätt pinne.
Vi gjorde om det kanske fem sex gånger, vid ett tillfälle gjorde hon liggmarkering (av rätt pinne) och jag bad henne bara ta upp den så gjorde hon det. Sen plockade hon upp pinnen varenda gång efter det. Mycket tjusigt. Problemet kan ju bli sen när hon ska springa fram till pinnarna själv, men ska träna det så här några gånger, och separat fortsätta träningen att låta bli att tugga. känner mig hoppfull!

Efter det var det dags för apporteringsdirigering. Första försöket ställde jag henne vid konen, och la ut en apportbock åt höger, i höjd med konen, sen ställde jag mig en bit bort och skickade. Inga problem. Samma åt vänster. Sen la jag ut en åt varje håll, lite elakt skickade jag mot den jag lagt ut först, och då sprang hon mot fel. Men det var enkelt att stoppa henne, och sen skickade jag direkt till rätt, och då sprang hon och hämtade rätt. Vi flyttade ut apporterna så dom låg successivt längre och längre bakom henne, och jag ställde mig också längre från henne, inga fler felspringningar. Mycket duktig hund! Jag känner mig helt lyrisk!

Underbar söndag.

Det var ruskigt skänt väder, solsken och plusgrader tror jag... jag frös inte det minsta ens om de nerslemmade fingrarna.

Försökte tjata lite här o där om rapportträning, men det verkar helt omöjligt. Vi stack till brukshundklubben och tränade lydnad istället. För att få lite omväxling påbörjade vi elitrutan, och det gick riktigt bra som första övning. Inga problem att springa till konen, och inga problem in i rutan.

Jag var lite ond och hade flera konor utställda lite här och där, och utslängda apporter och leksaker, för att få lite störning. Jag fick tjata en hel del om att låta bli apporterna, och skickade flera gånger till rutan med utlagd apportbock nästan på sträckan... jag är rätt impad själv av att hon klarade det, även om jag fick säga åt henne nåra gånger. Mycket duktig, belönade ordentligt med kamplek när hon gjorde rätt.

Vi gjorde platsliggning några gånger också, men utan andra hundar.. det var andra hundar på planen som tränades iaf, och det gick bra.

Vi gjorde även några inkallningar då och då, några på kortare avstånd och några med långt. Inga kvarstående men från förra träningen som tur var, inte minsta tvekan utan fullt ös. Jag gjorde inga stå eller ligg, det får vara ett tag.

Imorgon är vår sista lydnadskurs tillfälle, då ska vi träna det att skilja på vår egna vittringspinne för första gången. Det ska bli mycket intressant. Jag ska träna lite med pinnen ikväll, att hon kan hämta och sitta still med pinnen. Det gick ju bra sist, men skadar nog inte att friska upp minnet lite inför imorgon. Jag är så jättenöjd med min falod. Ska nog börja med elitapporteringen så fort hon har fått kläm på rutan. Tror rutan kommer gå ganska fort om det fortsätter så här bra. Apportering med dirigering borde inte bli något problem efter det tycker jag.

Kylig träning

Måste vart minst tio minus ute. Planerna på klubben var snyggt plogade och inte hala. Men det var inte behagligt att hålla till där ändå. Kara var förstås helt galen av kylan. Men den här träningen var inte bra, vet inte om jag kändes negativ för att jag var frusen, men vi missförstod varann en hel del. Gjorde några inkallningar med externbelöning. Sen fick jag startskall och sa åt henne på skarpen, men hon fattade det som om jag blev sur för att hon kom springande. För sen fick jag verkligen jobba häcken av mig för att få henne att komma... hon startade snyggt, men tvärnitade efter några meter. Efter många om och men fick jag henne att komma springande hela vägen, i hög fart. Jag belönade och det kändes bra, säkert tio lyckade inkallningar gjorde jag innan jag gav mig. Men vågade inte prova några ställanden eller lägganden. Måste låta det momentet vara ett tag nu.

Jag blev lite skärrad av hur lätt det är att sabba ett moment, jag tänker nog inte tjafsa så mycket om det blir skall här och där.

Vi gjorde lite fritt följ, och högerhalterna blev väl rätt så bra, inte till hundra procent, men kanske 75, och det är ändå en klar förbättring man ser med det nya steget. Och med tanke på hur uppe ivarv hon var så är det också bra. Jag är ju dessutom supernoga numera, och belönar enbart det som är perfekt. Det som är nästan perfekt ignorerar jag, för att inte bli för jobbig. Men det som är tydligt snett säger jag åt henne att det är fel. Hon verkar inte tycka att det är särskilt obehagligt, men jag tänker mig att hon måste få veta iaf, så hon inte går omkring o tror att jag är nöjd med sånt.

När vi var klara och skulle börja röra oss mot bilen kom en lös och vild goldenpojke skuttande och ville leka. Det krävdes en hel del ansträngning från min sida för att få henne att ignorera honom. Men det lyckades och vi lekte en stund med bollen som belöning. Trots att mina fingrar var totalt djupfrysta och jag bara längtade in och hem. Men vad gör man inte när voffsan är så duktig och låter bli blonda charmörer.

högerhalter

Tränade på södermalmsskolan igen. Testade de nya högerhalterna, och det blev riktigt bra! Inte riktigt lika snyggt som inne, men jag skyller på den djupa snön som vi plumsade omkring i.

Vi gjorde några inkallningar med läggande också, halvsnyggt blev det, lite korta avstånd också. Men helt ok än så länge. Inte tiopoängare kanske, men får se hur det artar sig.

Kara var som vanligt jättepigg och det var en trevlig men kort träningsstund. Har plockat fram Harrys gamla tungapport som väger ett kilo. Ska börja träna med den nu, tror inte att kara ska ha nåt problem med det. Jag är mest rädd att hon ska spotta ut den på mina tår.

Jakten på den perfekta högerhalten =D

Äntligen!!!!!
Jag bestämde mig för att gå till botten med högerhaltsproblemet. Jag har provat fyra varianter nu, två fungerade... dels den med ett lite längre kliv framåt med vänster foten precis i vändningen och det fungerade skapligt. Sen testade jag också att göra svängen inte så snäv som vanligt. Alltså den är fortfarande exakt 90 grader, men istället för att dra vänsterfoten lite till höger, så satte jag ner den nästan lite åt vänster, lite bredbent känsla alltså. Jag svänger alltså fortfarande med vänster foten men genom att sätta den så lite ut med benet i svängen pressar jag liksom ut hundfronten lite vilket gör att det ser rakare ut. Hon är fortfarande lika nära, det är egentligen jag som hamnar lite mer åt vänster än vad jag skulle gjort på mitt vanliga sätt. Det blev helt perfekt!!! Jag provade säkert trettio gånger med ett perfekt resultat, alltså noll misslyckade försök! Det är inte slumpen!!! Men för att inte ta ut all glädje i förskott... Vi var inne, vilket gör att man inte kan gå så lång sträcka innan det kommer en sväng... hon är också mer koncentrerad och mindre stressad inne. Men ändå! Sen gäller det att jag kan lära om mina steg i högerhalten... de sitter ju liksom i ryggmärgen, och det är så svårt att ändra på det så att det kommer automatiskt. Men jag ska träna fotgående med harry varje rökpaus på jobbet, så ska det nog sätta sig.

södermalmsskolan igen.

Vad glad jag är att den där skolan finns, och att ingen utnyttjar planen, förutom folk som genar över den istället för att gå runt. Det är precis lagom störning. Idag vräker snön ner mer än nånsin, så det verkade inte så frestande att ta bilen någonstans.

Vi höll på kanske 20 minuter, kara verkade inte särskilt brydd av snön. Det enda var att det inte är plogat där, så tungt och djupt att gå, och fria följet ska man nog skippa, det är svårt att få det snyggt ändå. Vi körde några misslyckade högerhalter, jag glömde prova min nya ide, och sen gjorde vi några perfekta vänsterhalter.

Vi gjorde lite framåtsändande mellan målen, utan target. Hon sticker iväg i rätt bra fart, men saktar in efter ca 20 meter, ibland stannar hon o vänder sig om. Jag provade att säga framåt igen några gånger, och inte klicka förrän hon var i mål. Men det hjälpte inte, så jag ska inte göra det något mer. Nästa gång ska jag se till att hinna klicka innan hon hinner sakta eller nåt annat fel. Och försöka utöka sträckan successivt. Alternativt köra med target eller utlagda leksaker.

Vi provade inkallning med läggande, jag började optimistiskt på full sträcka, och hon gjorde ett snyggt ställande. Inte så förvånad egentligen. Jag körde några lägganden på nära håll, och sen gjorde jag en inkallning på ca 7 m sträcka och då la hon sig ner, fast med en aning tvekan. Vi gjorde om några gånger och det blev bättre för varje gång. Sen gjorde vi en kort inkallning med både stå och ligg, det gick bra. Sen skulle jag prova på fullt avstånd. Hon kom i full rulle och varken stannade eller la sig, saktade inte ens in. Jag grälade lite och gjorde om, samma resultat.
Ingen aning om vad det beror på, kan ha varit att det snöade så mycket att hon inte såg mig ordentligt och blev lite orolig, och fick brått/glömde vade vi höll på med. Det kan också varit att det gick människor över plan hela tiden just då, jag väntade ändå med att ropa tills ingen var precis i skottlinjen. Vi körde några lyckade på kort avstånd, sen gick vi hem.

Vid en röd gubbe körde jag lite fjärrskiften, stå från sitt och ligg är rätt snyggt, sitt är snyggt från både ligg och stå. Men ligg är inte snyggt från stå, det är det enda skiftet som jag inte är nöjd med.

Nu är jag så jävla trött på all snö, vi har tränat och tränat på alla moment som man kan köra i snö, jag vill kunna finslipa. Apporteringen är inget kul, efter några kast är den inbakad i snö, som en apportbock gjord av snöboll. Det tar tid att hitta den när det är så djup snö. Var är våren?? Så här jäkla mycket snö brukar det väl inte komma så här års?

Om det inte blir snöfritt snart ska jag nog skaffa några stora leksaker som inte kan försvinna i snön, och träna att hon hämtar den jag pekar på. Kanske nån sorts stora nallar eller nåt som inte sjunker så djupt... Jag måste få till dirigeringen till elitklassen sen, och det kanske tar ett bra tag o träna in.. kan lika gjärna börja nu. Men jag antar att det är smartast att ha tre exakt likadana, så inte en är roligare än de andra och förstör träningen pga det.

Sjuk igen!

Min sjuka kom tillbaka och jag har varit hemma från jobbet i några dagar. Inte orkat motionera nåt med hundarna, de har fått gå ut o rasta korta stunder på dagarna bara. Vi har tränat lite lydnad på södermalmsskolan, bara korta stunder, men det har gått bra! Inkallning med ställande går riktigt bra nu. Nästa gång ska jag köra inkallning med läggande o se om det fungerar. När det går bra ska jag sätta ihop det. Känns inte som om det kommer bli så svårt faktiskt.

Vi har kört apporteringsträning hemma, både vittring och apportbock. Inte ett endaste litet tugg eller skall. Mycket nöjd. Jag har också testat att kasta apporten och inte nåt skall eller tugg där heller. Jag har också provat o gömma vittringsapporten i ett annat rum och låta henne leta. Det går också strålande fint, hon har fått leta ganska långa stunder några gånger, men hon ger inte upp eller testar o komma med nåt annat. Och man ser hur hon ganska snabbt sänker tempot o blir mer noggrann när hon inte hittar den genast. Har inte gömt på några svåra ställen, men ändå så att hon ska få möjlighet att hinna slå på näsan. Få se om hon tänker bete sig illa med apporten nästa gång vi är utomhus.

Fjärren verkar inte gå framåt. Ännu är jag inte missnöjd, jag hjälper henne med läggandet från stå, det är som om hon inte förstår... det går ju bra så länge jag visar tydligt, men så fort jag försöker minska hjälpen så lägger hon sig pladask på plats... inte minsta tillstymmelse till fällande, eller ens eftertanke. Ska köra ett tag till, sen måste jag nog be om råd.
De andra skiftena ser hyfsade ut, och hon är lugn och stabil mellan skiftena, fast de är ganska kvicka.

Högerhalterna har jag experimenterat lite med, och jag har kommit på att om jag tar min vänstra fot kanske en decimeter längre fram än jag brukar, just i svängen, så kommer hon in rakt! Jag provade bara kanske tre gånger, sen fick jag ett yrselanfall och var tvungen att gå hem, suck. Men de tre gångerna kom hon rakt, och även om det kan ha varit slumpen, så är det inte helt omöjligt att det är till hjälp. Får prova fler gånger helt enkelt.

Juste första mars fyllde hon tre, så nu är hon verkligen ingen liten bebis längre. Tiden går fort. Jag som trodde att jag skulle ha hunnit till SM minst vid det här laget.. hihi.