Kylig träning

Måste vart minst tio minus ute. Planerna på klubben var snyggt plogade och inte hala. Men det var inte behagligt att hålla till där ändå. Kara var förstås helt galen av kylan. Men den här träningen var inte bra, vet inte om jag kändes negativ för att jag var frusen, men vi missförstod varann en hel del. Gjorde några inkallningar med externbelöning. Sen fick jag startskall och sa åt henne på skarpen, men hon fattade det som om jag blev sur för att hon kom springande. För sen fick jag verkligen jobba häcken av mig för att få henne att komma... hon startade snyggt, men tvärnitade efter några meter. Efter många om och men fick jag henne att komma springande hela vägen, i hög fart. Jag belönade och det kändes bra, säkert tio lyckade inkallningar gjorde jag innan jag gav mig. Men vågade inte prova några ställanden eller lägganden. Måste låta det momentet vara ett tag nu.

Jag blev lite skärrad av hur lätt det är att sabba ett moment, jag tänker nog inte tjafsa så mycket om det blir skall här och där.

Vi gjorde lite fritt följ, och högerhalterna blev väl rätt så bra, inte till hundra procent, men kanske 75, och det är ändå en klar förbättring man ser med det nya steget. Och med tanke på hur uppe ivarv hon var så är det också bra. Jag är ju dessutom supernoga numera, och belönar enbart det som är perfekt. Det som är nästan perfekt ignorerar jag, för att inte bli för jobbig. Men det som är tydligt snett säger jag åt henne att det är fel. Hon verkar inte tycka att det är särskilt obehagligt, men jag tänker mig att hon måste få veta iaf, så hon inte går omkring o tror att jag är nöjd med sånt.

När vi var klara och skulle börja röra oss mot bilen kom en lös och vild goldenpojke skuttande och ville leka. Det krävdes en hel del ansträngning från min sida för att få henne att ignorera honom. Men det lyckades och vi lekte en stund med bollen som belöning. Trots att mina fingrar var totalt djupfrysta och jag bara längtade in och hem. Men vad gör man inte när voffsan är så duktig och låter bli blonda charmörer.