Tävlingsnerverna stramas åt

Nervositeten blir inte bättre, snart är det söndag. Inget mer att göra åt träningen egentligen. Kommer ändå att träna varje dag nu inför tävlingen. Inte för att förbättra, men tränar jag inte kommer det att bli lite för roligt på söndag. Det ska vara vardagligt för den här hunden... så gott det går.

Min andra hund som jag tävlade med tidigare var tvärtom. Han fick vila och ta det lugnt flera dagar innan tävling. På tävlingsdagen fick han inte göra någonting innan vi gjort vårt på plan. Han behövde också busas upp innan...

Med kara är det tvärtom. Som uppfödaren sa när jag bad om råd i början av vår karriär; "Du kan det där med att gasa jättebra, men du måste hitta bromsen också". Lite roligt tycker jag, men väldigt sant.

Den här bilden är tagen på klubben förra våren. Platsliggning är inte hennes starkaste sida... myror i kroppen har hon, och nu i klass två ska förarna dessutom gå och gömma sig. tre minuter är långa minuter när man inte ser sin hund. Vad som helst kan ju hända. Hon ligger och tittar sig omkring hela tiden, och eftersom hon tycker att det mesta som rör sig är lajbans är det lite nervöst när hon stirrar på ett löv som blåser förbi, en flappande fågelunge som studsar omkring, eller i värsta fall om någon av de andra hundarna reser sig och springer omkring. Hon verkar ändå ligga ganska bra trots frestelser, men man vet aldrig med voffsan vad som rör sig i huvudet på henne... rätt vad det är så sätter hon igång med något oväntat.