pip-frågan

Min motivation för träning har gått ner på noll. Jag har därför bestämt mig för att hitta en lydnadsklass 3 tävling redan i vinter. Men det känns ju inte roligt att det pips infernaliskt så fort det är kallare än 10+. Så jag har mailat flera experter för att få goda råd hur jag ska träna. Inte fått något svar, men så fort jag fått det ska min träning sätta igång på allvar.

Tävlingskalendern för 2006 verkar inte finnas annat än i ett jobbigt exelformat som är svåröverskådligt. Jag har för mig att södertälje brukar ha ett lydnadsprov i slutet av januari varje år, men hittar inte. De flesta vintertävlingar är inne i ridhus, så jag måste försöka få tillfälle att träna i ett några gånger och se om det är några problem.

Ikväll blir det träning av mig själv på gym, hundarna ska bara få långpromenad här på söder. Hoppas jag får några pip-tips snart så jag kan börja.

snöoväder...

...och ingen avancerad träning idag. Långpromenad med lite uppletande övningar. Hundarna galna av snöglädje.

Mammas älsklingsgumsing!

Äntligen hemma efter en ansträngande och lång dag... och givande! Det var på håret, jag var helt säker på att vi inte klarat ens poänggränsen för uppflyttning, som är 160p i lydnadsklass 2. Men vi lyckades skrapa ihop 160.5p, så det var verkligen glädjande!

Vårt program var spännande från början till slut. Det började redan på platsliggningen, då en av de andra hundarna reste sig... vilket min polisvovve inte gillade, så hon var tvungen att skrika lite åt honom. Jag som stod gömd med de andra förarna bakom ett skjul höll på att bajsa på mig då jag hörde det karakteristiska ljudet av riesenschnauzerskall. Ingen ropade åt mig så jag förstod ju att hon låg... tydligen var det inte bara hon som skällde heller. Vi fick bara 9p för det lätet. Hon låg iaf still tre minuter.

Fritt följ

7.5p. Hon var lite okoncentrerad kändes det som, och glömde sätta sig i någon halt... tror inte att det berodde på klafsiga underlaget... men kan ju verkat så för någon annan. Hon trängde lite och kollade omgivningen, så det blev lite hjälp från min sida.. kändes som om hon fokuserade upp sig lite efter halva momentet ungefär. Nästa tävling ska jag inleda med fritt följ långt innan vi kommer in på plan så tror jag det blir bra.

Platsläggande

Perfekt och gav en tia... enda tian på det momentet... kara bryr sig inte om klafs lika mycket som andra hundar gör=)

Inkallande med ställande.

7p. Jag väntade för länge med att kommendera, hon hade en satans fart, och bromssträckan blev därefter. Nästa tävling ska kommandot komma mycket tidigare, så blir det nog bra. Tänker inte korta ner bromssträckan, tycker det är snyggare med full rulle än ett saktare tempo med kort stoppsträcka. Kanske nåågot lägre tempo... har inte bestämt mig än.

Ställande under gång

9p. Kommentaren var "står ej stilla". Jag antar att hon inte rört sig framåt, utan lyft nån tass eller så, eftersom poängen blev hög ändå. Hon stod stilla då jag vände mig om iaf.

Apportering

6,5p Såg inte bra ut. Hon var tyst, och det är ju en underbar detalj i det hela. Men... hon skuttade, och tuggade en aning. Kom snabbt tillbaka, men ställde sig bakom mig, och jag fick säga till henne flera gånger innan hon satte sig i utgångsposition. Det där momentet ger mig gråa hår och illamåendekänslor. Alltid är det något som inte är bra.

Fjärrdirigering

Kändes bra tyckte jag. 9p, kommentaren var långsamt 1a skiftet. Inget jag tänkte på, men ska hålla lite koll på det på träningen i fortsättningen. Jag skulle förmodligen belönat det som en tia på träning... men det är lätt hänt att man bara bryr sig om att hon inte går framåt.

Hopp

6p. Skitdåligt. Hon tänkte på annat... hoppet ut såg lojt och omotiverat ut... fick säga sitt två ggr, och då satte hon sig en cm från hindret... islag och när hon landat så skällde hon flera gånger precis som på träningen.

Helhetsintryck

10p Jättekul, kommentaren var "fin kontakt". Det kändes som om det var det bästa med tävlingen... vissa hundar ser ju inte glada ut... det gör iaf min=)

Nu är det lägreklass spår eller rapport som gäller... ska fokusera på spår fram tills det ligger snö, då blir det rapport. Ah vad det är skoj ibland!

Kleggig plan men finfin träning ikväll

Det var mörkt och snöblandat regn. Kallt planen var blöt och klafsig med stora och djupa pölar här och där. Inte en människa eller hund syntes till. Jag körde igenom alla momenten och lekte rätt mycket.

Platsliggning 5 min.

Vovve tyst och stillsam, trots blött, kallt, mörkt och läskiga knak i buskarna. Jättenöjd, men en aning mörkrädd själv... fast det låtsades jag ju självklart inte om hehe.

Fritt följ

Bra, uppmärksam, något sneda halter i höger om halt. Inget nytt, och inget att göra tills imorrn. Blir bättre när man värmt upp och det värsta bråttom har försvunnit ur benen.
Hon var tyst, jag var nöjd.

Ställande under gång

Perfekt.

Läggande under gång

Perfekt.

Fjärrdirigering.

Snyggt. Jag belönade mellan varje skifte, och lät det dröja en stund mellan skiftena. Såg stabilt ut.

Inkallning med ställande

Gjorde först rak inkallning, fint. Sen inkallning med stå. Jättesnyggt, något lång bromssträcka, men hon hade satans fart så antagligen omöjligt att få den kortare.
Sen rak inkallning igen, inget tjuvstopp eller tvekan. Mycket nöjd.

Apportering

Hon var helt tyst! Jag blev mycket glad. Däremot tuggade hon lite som vanligt, och satte sig inte direkt hon kom in. Ger kanske en sjua imorrn om hon är tyst.

Hopp - sitt -hopp

Tyst på uthoppet, satt stabilt på kommando, skall på tillbakahoppet, fast efter hon tagit mark efter hindret!!? Konstigt, försökte flera gånger, samma sak. Blir nog en sjua... ser ju bra ut i övrigt, men låter förjääävligt. Tråkigt, men ger inte så mycket points ändå.

Jag var överlag väldigt generös med belöningar, både godis och lek. Vi kampade om rullen och kastade bollar, jag sa åt henne på skarpen vid ett tillfälle när hon började skrika och klänga när jag stoppade undan kamprullen. Jag tror att vi kommer att klara oss över 160p vilket faktiskt är det viktigaste. Vinna lär vi inte göra om inget oförutsätt inträffar och de andra har extrem otur... sånt kan ju faktiskt hända. Träningen är superviktig, men det är ändå dagsform, väder, underlag och en massa andra yttre omständigheter som avgör om man vinner eller inte. Nu återstår bara ett samtal med gud, så har jag gjort precis allt jag kan för att det ska gå bra imorgon=)

Tävlingsnerverna stramas åt

Nervositeten blir inte bättre, snart är det söndag. Inget mer att göra åt träningen egentligen. Kommer ändå att träna varje dag nu inför tävlingen. Inte för att förbättra, men tränar jag inte kommer det att bli lite för roligt på söndag. Det ska vara vardagligt för den här hunden... så gott det går.

Min andra hund som jag tävlade med tidigare var tvärtom. Han fick vila och ta det lugnt flera dagar innan tävling. På tävlingsdagen fick han inte göra någonting innan vi gjort vårt på plan. Han behövde också busas upp innan...

Med kara är det tvärtom. Som uppfödaren sa när jag bad om råd i början av vår karriär; "Du kan det där med att gasa jättebra, men du måste hitta bromsen också". Lite roligt tycker jag, men väldigt sant.

Den här bilden är tagen på klubben förra våren. Platsliggning är inte hennes starkaste sida... myror i kroppen har hon, och nu i klass två ska förarna dessutom gå och gömma sig. tre minuter är långa minuter när man inte ser sin hund. Vad som helst kan ju hända. Hon ligger och tittar sig omkring hela tiden, och eftersom hon tycker att det mesta som rör sig är lajbans är det lite nervöst när hon stirrar på ett löv som blåser förbi, en flappande fågelunge som studsar omkring, eller i värsta fall om någon av de andra hundarna reser sig och springer omkring. Hon verkar ändå ligga ganska bra trots frestelser, men man vet aldrig med voffsan vad som rör sig i huvudet på henne... rätt vad det är så sätter hon igång med något oväntat.

Run in the legs.

Några bilder ur arkivet. kara som valp och unghund.

Psykopater och hundhatare

Har postat detta på annan plats redan, men tycker det lämpar sig i hundlighetsblogen också.

Idag gick jag hem från jobbet, det tar ungefär en timme. Jag hade på mig en svart jacka med pälskanter(fuskpäls givetvis) på ärmarna och luvan. Strax innan bron förbi slottet kommer en tjej i 25årsåldern upp jämsides och berömde jackan, och tyckte den matchade min hund, vilket den faktiskt gör. Jag tackade och var tvungen att skämta lite, (ja tydligen tvungen) och sa ”ja det är min förra hund, jag tyckte det var fint att ha som minne” och ”hahahaha” åt mitt eget skämt.

Tjejen, som vid första anblick såg helt normal ut, prydlig, ren, brunt lockigt hår i tofs och en nätt kappa, började nästan skrika, eller hon höjde rösten och sa att jag var hemsk som kunde ha hundpäls på mig, och att det borde vara förbjudet. Jag försökte säga att jag bara skämtade men blev överröstad. Då såg jag på henne att det var något fel, ok det förstod jag ju av beteendet, men det syntes faktiskt att hon var psykiskt sjuk. Jag insåg ganska snabbt att det inte var någon ide att försöka prata med henne, så jag skyndade mig lite för att försöka slippa undan. Hon följde efter och gick precis bakom mig, och efter ett tag blev hunden nervös och skällde lite på henne, men det hjälpte inte. Hon malde på om djurplågare och stackars hundar medans mötande folk stirrade på oss.

Till slut fick hunden nog och tog fram sin mest öronbedövande röst och gjorde sig hörd. Tjejen tystnade och fick tefatsögon. Medans jag fumlar och försöker få ordning och reda, och tyst på hundar bromsar en mötande cyklist in i höjd med oss, kliver av cykeln och börjar även han att skrika: ”ni jävla hundägare ska hålla reda på era jävla hundar ni ska fan ha hundarna kopplade fan dom bajsar överallt” (naturligtvis har jag min damphund kopplad på skeppsbron i rusningstid) Tjejen fortsatte med gråt i rösten att tjata om djurplågeri. Hunden var vid det här laget ganska skärrad, och tyckte nog det var lite svårt att hålla reda på två fiender. Och det var ingen ide för mig att försöka reda ut det hela, dessutom kände jag mig ganska uppretad själv vid det laget.

Så när jag halat in galna hundar och började släpa dem med mig därifrån hoppade cyklisten i vredesmod upp på sin cykel och susade iväg. Tjejen gav upp hon också, men gick bakom oss i ungefär tio minuter till, men fortsättningsvis höll hon normal samtalston, vilket gjorde att hunden ignorerade henne, och jag kunde inte urskilja vad hon sa. Fy fan jag är helt slut nu efter dessa långa minutrar.

Jag har iaf lärt mig en hel del av den här händelsen, och dragit några viktiga slutsatser.

1. Jag måste sluta skämta med folk. Jag vet att jag ändå inte är rolig. Det är inte värt det.
2. Jag måste flytta från Stockholm. Jag står inte ut med alla psykopater, hundhatare, trängsel mm.
3. Dagens ungdomar är förjävliga. Sådär var fan inte jag när jag var 25 år.

Yours truly/ cruella de ville

ett steg i rätt riktning

Vi kom till klubben vid 18.30, temperaturen var nog någon plusgrad, hon hade härjat mycket på dagis, och innan vi började träna fick hon springa i skogen. Planen var blöt och klafsig med pölar här och där. Inte mycket folk och tränade idag, ganska skönt med lite yta att röra sig på. Vi började med lite fritt följ som gick bra, och inte särskilt mycket ljud. Förmodligen har det mest med temperaturen och underlaget att göra.

Inkallning

Vi körde en vanlig rak, gick i full fart och snyggt in i utgångsposition. inga ljud. Sen en med jättefint ställande som jag belönade genom att kasta bollen bakom henne. Vi avslutade med två fina raka utan stå, ingen ansats till att tjyvstanna heller. tyst hela tiden, och jag är mycket nöjd.

Läggande och Ställande under gång

Vi gjorde två st av vardera, vilka såg perfekta ut från min synvinkel. Tyst var hon, och jag är hemskt nöjd. Troligtvis tior alla försöken.

Apportering

Började med att låta henne sitta vid sidan med apporten i munnen några gånger varierade mellan 10-30 sek, och belönade med kamp. Sen kastade jag apporten kort, kanske två meter max. Skickade. Hon var tyst, och kom tillbaka snabbt, men tuggade något.

Provade att kasta apporten ca 10-15m några gånger, hon var fokuserad, ett svagt pip hördes vid ett tillfälle, men inga skall. Träffade Lotta och frågade om hon hade nåt bra tips på startskallen, och hennes ide var att kasta apporten några gånger och själv hämta den, medans hund sitter kvar. Efter några gånger skickar man hunden. Provade det också, och hon var tyst. Ska köra det några träningspass och se om hon blir tyst. Vet inte varför hon var tyst idag, men det känns som om ifall planen blir torr och kall kan det nog bli ljud igen.
hoppas på klegg och mildväder på söndag.

Hopp-sitt-hopp

Momentet börjar se riktigt stabilt ut. Hon sätter sig lite vid sidan av hindret, men försöker inte springa förbi på tillbakavägen. Belönade några gånger när hon satt där ute. Däremot kom det skall, inte på uthoppet, men tillbaka in. Suck. Inte nöjd.

Jag belönade ganska ofta detta pass, både med godis, bollkastning och kamp med kamprulle. Vi hade riktigt skoj, jag blev lerig som satan, och har eventuellt några nya blåmärken... men vad gör man inte.

Funderar.

Ingen träning idag. Vi ska gå en lång promenad, och ta med apportbocken och träna lite - om vi hittar någon ledig plätt på söder. Mariatorget är ibland översållat med lösa ouppfostrade hundar som kommer springande och stör. Ingen bra miljö att träna något svårt i.

Måste fundera ut något med oljuden. Risken är att jag får ta det på lördag. Finns nog ingen snabblösning verkar det som. Ska snoka i hundforum om jag hittar något lämpligt.

Har hittat en teori som gick ut på att gå över till en lugnare form av belöning. Att förväntan på kamp är så stor att det börjar läcka. Känns så jäkla trist bara. Jag har vant mig vid lite tjo och tjim, och att vara ständigt blåmärkt.

Imorgon blir det träning på klubben hur som helst, planen är ju platsliggning igen, och fortsätta att få tyst på henne.

Kvällens träning

Det gick inte att genomföra träningen enligt planen riktigt, det var alldeles för mycket folk och trängsel. Lyckades iaf få till hyfsat långa stunder av tystnad, vilket jag belönade ordentligt, så den delen kändes ganska bra.
Platsliggning
Hon blev sur när en medhjälpare korrigerade en annan hund. Hon känner sig lätt hotad, och då tar hon fram sitt försvar istället för att fly, vilket kan göra att det känns lite för spännande ibland. Hon reste sig bara och morrade, och inget mer hände. Jag la henne igen och gick och gömde mig, och när hon legat snällt en stund gick jag tillbaka och berömde. Tror inte att hon gör om det.

Inkallning
Jag började med raka inkallningar som gick bra. Full fart och snyggt sitt vid sidan. Gjorde en inkallning med stå på mitten, bra reaktion och stabilt stå. Mycket nöjd. Nästa försök stannade hon av sig själv på mitten. Inte bra. Vi körde kanske tio till inkallningar utan stå under kvällen. gick bra.

Fritt följ
Snyggt, något sned högerhalt, rumpan något utåt vissa halter. Inget nytt, verkar svårt att få perfekt i alla halter. Belönar bara de perfekta och ignorerar de dåliga. Lite pip, framförallt vid helt om, vid heltom språng marsch skällde hon, jag korrigerade det genom att tala strängt, sen gick det bra, hon verkade inte tagit illa vid sig. Vi lekte med kamprullen, och hon var nära att äta upp både den och mig.

Hopp sitt hopp

Inte bra. Startskall vid alla försök. både vid hoppet ut och tillbaka. Hon satte sig något snett, men hoppade snällt tillbaka. Momentet ser ganska bra ut men låter illa. Ingen aning om vad jag ska göra åt det.

Det var allt vi tränade, det var mycket störningar och jag var väldigt nöjd med hennes koncentration. Tänk om man kunde skicka iväg henne till Amerika på en liten stämbandsoperation... vad bra allt skulle bli.

Inside information.

Idag fick jag reda på att det är en god vän till oss som dömer vår klass på söndag! Det är både bra och dåligt. Bra för att hunden kommer tycka att det är helt naturligt att hon står där och glor på oss, men om det går skitbra är det tråkigt ifall folk tror vi fick en snäll bedömning.

Efter som jag känner damen i fråga väl, så vet jag att hon inte ger några snällpoäng, men vad hjälper det. För mig känns det iaf tryggt att det är hon, och inte någon sträng främmande farbror som man är van vid.

Ikväll är det träning, och fokus kommer att vara på att få henne tyst. Momenten i sig ska vi gå igenom, och förhoppningsvis sitter det lika bra som det gjort de senaste träningstillfällena. Men just att hon piper hela tiden. och/eller gläfser. Det måste bort, det är så feta poängavdrag att man blir deprimerad, särskilt om momentet ser bra ut i övrigt. Idag ska hon få riktigt springa av sig innan vi tränar, så kanske hon inte är lika på. Min plan är att hon får låta när hon inte har ett kommando. Och sen kräva tystnad så fort hon har ett kommando på sig. Vet inte om det kommer att hjälpa, men värt ett försök. Att kräva ständig tystnad är nog att begära för mycket av någon som har damp i både benen och huvudet.

Kommer att köra genom de nya momenten särskilt, det är fjärrdirigering, inkallande med ställande och hopp över hinder (hopp-sitt-hopp). Apporteringen tänker jag inte göra något åt, förutom att hon ska få mycket beröm när hon kommit tillbaka och sitter i utgångsposition. Det som inte riktigt funkar där är startskall och lite tugg. I övrigt ser det fint ut och tugget är inte lika kraftigt som tidigare, mer "rullning". Men det går inte att göra något åt på en vecka, så det är bara att vara glad ändå. Ska ta tag i det efter tävlingen.

Tävlingsnerver

Vi har anmält oss till en tävling. Ett lydnadsprov, klass 2. Man skall infinna sig kl. 8, vilket betyder att vi måste gå upp allra senast 05.00 på söndag morgon.
Vi måste springa en mil, alternativt cykla om det är barmark och inte för kallt. Hon behöver även bli lite trött i huvudet, så hon ska få lite hjärngymnastik också, i form av uppletande eller kanske ett spår. Dessutom måste hon vara på plats en timme innan för att känna in atmosfären, spana in de andra hundarna och snoka runt och bara hänga nånstans ett tag.
Antagligen blir det uppgång ännu tidigare. Jag måste hinna ta hand om mig själv innan, ta en dusch, sitta och fika en timme och kedjeröka och gå igenom strategier och bestämma mig för plan a, b, c osv... en plan för varje tänkbart scenario som skulle kunna uppstå.

Hon har blivit så otäckt pigg av kylan, och det sprattlar i hela henne. Oftast när vi tränar får vi börja varje träningspass med att hon springer fram och tillbaka som en galning i skogen, annars gör hon det bara ändå, på lydnadsplanen. Hon har blivit ganska duktig ändå, kommer när man ropar, försvinner inte, men momenten blir inte fina när hon bara vill springa. Varje gång man undertrycker det hon vill göra, så läcker det ut i form av pip och gläfs istället. Vad göra? Momenten ser skitfina ut, nästan perfekta... men om varje rörelse ackompanjeras av voffsingens ljuva stämma blir det inte många poäng ändå. Och hon förstår inte att hon själv låter... ibland blir hon rädd för sig själv när hon skäller, och börjar titta sig omkring och skäller ännu värre. Det enda som hjälper då är att hålla fast henne och tala lugnande, så blir hon sig själv ganska fort. Och jag har provat att vänta ut henne... det går inte. Så om det händer på tävlingen kommer vi att få välja mellan att få noll poäng på alla resterande moment, eller att bli diskade. Om jag låter henne vara kommer hon inte göra nånting rätt, bara skrika och bli hysterisk. Om jag håller fast henne blir jag diskad. Man får inte ta i sin hund överhuvudtaget på en tävling.

Det jag vill komma till är att jag inte har så stora förhoppningar att den här tävlingen ska gå bra. Emot all tävlingspsykologi, men jag vägrar ha en inställning som inte stämmer överens med verkligheten just nu. Går det inte så vet jag ändå hur bra det kommer gå till våren när det börjar bli varmt. Så får jag vänta tills dess med att tävla igen då.

Träningsdagbok

Två år av oläsliga klottriga handskrivna dagböcker att gå igenom. Nu har en dagbok försvunnit. Flera månader av ovärderlig information är borta. Det här kommer inte bli intressant för någon annan att läsa. När vi vunnit SM lägger jag ner bloggen och ger ut den i bokform istället, och blir rik.